Tusen bitar
Sin smekning var lika varsam som en ljummen vind.
Jag kände den friska doften av blommor och hav genom fönstret.
Där ute grydde morgonen.
Jag mindes din kyss, hur sött den hade smakat och hur jag hungrat efter mer.
Ni finns du inte längre här och min själ slås i tusen och åter tusen bitar av saknaden.
29/7 - 04

Kommentarer
Trackback