Words Is Just Words

Känslorna jag har i mig går inte att sätta ord på...
Min älskade ängel har idag gått vidare till ett ställe dit jag inte kan följa...
Har haft henne hos mig i 18 år och hon har alltid varit en självklar del i mitt liv och hon har lyssnat, tröstat och aldrig dömt... Känns så konstigt att hon aldrig kommer möta mig i dörren igen eller sova på mitt huvud... Saknar henne redan men hennes slut va ett fint ett... Hon somnade snabbare än jag trott utan ett tecken på rädsla eller att kämpa emot... Hon va så trött och de bästa för henne va att få somna in i den sömn man aldrig vaknar från...
Skiter i vad folk säger eller om dom tycker jag är löjlig... Hon va min i 18 år och jag får sakna henne hur mycket jag vill... Kan ju inte ens minnas mitt liv före henne för hon har alltid varit där...

Känner ett lugn och vet att hon har de bättre nu...

Att ta vissa beslut känns värre än att lära sig att flyga...
Jag vet inte om jag gör rätt och de kommer jag nog aldrig få veta! Beslutet är iaf taget och jag ångrar mig flera gånger om dagen och vill inte att detta ska vara sant...
Älskar mitt troll och att ta beslutet som kommer kosta henne livet sliter hela mig i stycken...

Helt sjukt jag vet men nu flyttar jag igen... Blev bara 5 månader i lägenheten...
Men denna gången blir flytten annorlunda för denna gången flyttar jag in hos min kärlek och blir sambo!
I min värld är detta stort!
Godan har redan bott här en månad och hon trivs hur bra som helst... Har fått hit endel av mina grejer och de blir riktigt fint här!
De är sjukt att man kan trivas så bra med en människa efter så kort tid och att det vi har känns så självklart och så underbart! Han förstår mig och står ut med mig och älskar mig precis som jag är! Saker som jag hade kunnat reta mig på innan ler jag åt nu... Han får mig att växa och vilja vara det bästa jag kan!

Är självklart nervös men på ett härligt sätt. Detta är vad jag vill och jag släpper honom aldrig... Han är redan en självklar bit i mitt liv och jag förstår inte hur jag klarade mig utan honom innan...

Så från en etta på malmen blir de nu en tvåa på badhus... Än finns många projekt att slutföra och massa småpyssel att fixa men de ser jag fram emot... Detta hem blir verkligen vårt och de blir riktigt bra!

På tal om nyheter i mitt liv så verkar möjligheterna lysande för att jag har fått ett nytt jobb! Mer om detta när jag vet mer själv!

Ta hand om varandra!

Ettes syskon fyllde 18år häromdagen... Vi överdrev allt detta med en kväll i skräckens tecken... Vi gnuggade våra geni knölar och skrapade ihop tio frågor som vi sedan placerade ut i mörkret på ett halv ruskigt ställe... Lejde lite folk och gömde dessa längs stigen...
När allt va förberett åkte jag och hämtade vuxjävlarna som började ana onåd när dom insåg att jag va ensam... Jag körde dom till destination ödet och förklarade reglerna.... Vi började vandringen och och efter ett par frågor slappnade dom av lite, lagom till att första person började kasta upp smällare på stigen och gisses va dom skrek!
Efter en lyckad runda drog vi dom med oss hem till mig där vi avrundade kvällen men lite skräckfilm... Allt som allt va de en lyckad kväll och alla verkade ha riktigt roligt...

Hur som så rullar de på och jag har lyckats plocka ihop timmar denna månaden så de blir nog mer än en heltid... Synd bara att denna lönen som kommer nu inte är lika fet så vet inte hur jag ska lyckas få ihop julklappar till alla... Men som vanligt löser väl de sig så småningom.... Får väl sluta äta så slipper jag den kostnaden...

Nu ska jag rusta för en kväll i dramans tecken men först väntar disken!

Är de inte mycket märkligt att man går till tandläkaren när man inte har ont och lagar ett hål och efter de har man så ont i hela överkäken så man inte kan sova?
Jag hatar verkligen att gå till tandläkaren och tänker inte laga de sist hålet förens en bra bit in på nästa år....

Ligger i soffan hemma och försöker vila inför natten... Har jobbat en heldag men har bestämt mig för att gå in extra och sitta ett vak inatt... Vet ju att jag kommer behöva pengarna när dom trillar in... De är inte billigt att leva och utgifterna verkar bara bli fler och fler trots att jag försöker komma undan så billigt dom möjligt hela tiden...

Julen kommer ju tyvärr i år oxå och folk förväntar sig ett trevligt humör och klappar under granen... Tror att jag ska sätta upp mig och jobba under julen... Iaf lite grann... För om jag jobbar röven av mig ett tag framöver kanske jag äntligen kan få ihop en liten buffert så jag har något att falla tillbaka på... Har ju ett lån utöver CSN som ska betalad tillbaka och hade varit skönt att bli av med de...

Hade jag inte fått lite mani i början av månaden hade jag klarat mig riktigt bra denna månaden... Men men ibland måsta man få ha roligt att bara slappna av lite med...

Nu ska jag dock hinka i mig en eller två koppar kaffe så natten ska gå i mindre sömnigt tecken!!!

De är helt sjukt va fort tiden går!
Jag vet inte riktigt hur jag ska känna för att vi snart är framme vid den tiden på året igen... Men ärligt så lutar de mot pest.. Sover knappt längre och oron gnager allt oftare i mig.. Har som vanligt försökt fylla min tid med jobb för att slippa fundera och känna men kroppen lider av att jag aldrig tar en paus... Trött och ont!

Har fått ett besked som inte va de roligast och de har ju medfött att de blir ytligare lite jobbigare.. Men jag vet att man inte ska gräva ner sig i saker man inte kan förändra eller göra något åt men de är inte lätt just nu....

Nej pallar inte mer just nu!

Har verkligen tagit mig själv på allvar och följt mina regler denna veckan... Har varje dag gått i minst 30 minuter och har tagit cykeln för alla små ärenden...
Veckan har varit fullsmockad med aktivitet och har kommit på att jag njuter av att använda min kropp och av ansträngning... Önskar bara att ryggen kunde hålla med mig och inte motarbeta mig hela tiden... Värken har spridit sig till nästan hela så jag kan lova att jag längtar till varmvatten bassängen imorgon och hoppas verkligen att se ska hjälpa mig att bli mjukare och mer rörlig igen... Och så hoppas jag att de inte ska fortsätta gå neråt utan åtminstånde hålla sig på denna nivån för den kan jag hantera.., är inte naiv nog för att tro att de ska vända till de bättre än på ett tag men tänker iaf hoppas att de inte blir värre..,
Ska även få lite fler övningar imorgon och så tänkte jag diskutera om dom tror jag skulle klara av någon annan träning än mina promenader iaf någon gång i veckan...

Tycker de är riktigt skönt att komma ut och gå men har lite problem.., dels är de ganska trist att gå själv och så blir jag så yr efter ett tag så jag är rädd att jag ska svimma... Känner att jag går som om jag vore berusad och stundvis svartnar allt...
Har en lösning på ett av problemen och de är att jag tänker tvinga min mamma och min syster att gå ut och gå med mig så jag ska slippa vara ensam..

Nu ska jag släcka och sova så jag orkar ge allt imorgon!!!

Nu är jag på väg... Känner i hela mig att de är nu jag ska börja!
Är ju trött på att vara en soffpotatis och tycker om känslan man får i kroppen när den får jobba. Ja jag är lat men bu blir de ändring på de... Har genom kontakt med sjukgymnast kommit fram till ett program som jag har lovat mig själv att följa. De inkluderar övningar och badning i varmvattens bassäng en gång i veckan samt att ut och gå 30 min om dagen.
När jag nu kommer få igång kroppen kommer jag börja gå ner lite snabbare igen och har faktiskt bestämt mig för att äta minst en frukt om dagen, knäckebröd till frukost och kvällsmat och helt och hållet sluta med godis...
Är ju som jag är och därför är de okej med EN kaka då och då... Men godiset ska helt bort och har därför köpt hem lite nötter i olika varianter för att ha något att knapra på när suget är olidligt...
Tror att de här kan bli riktigt riktigt bra och ser fram emot att bli bättre i både rygg och resten av kroppen... När jag väl har fått upp grunden ser jag fram emot att kunna prova på lite allt möjligt i tränings väg som förr alltid känts helt omöjliga och onåbara...

Nu ska jag fixa lite knäckebröd att ha med mig till jobbet och sen åka ner och lägga in massa massa tillgänglighet... :)

De är inte första gången och inte sista, mitt hjärta sprack precis lite... Alla dessa små sprickor ni ger mig resulterar i att de snart är helt trasigt.. Ett hjärta är som barken på ett träd, de kan aldrig lagas men med många lager döljer man sprickorna!
Vet inte om du har varit med om känslan när hjärta hoppar över ett slag och sen brister... Har väntat på de i flera dagar... När de hugger till och sen börjar slå som vanligt igen fylls min själ av sorg och jag funderar över hur länge till de kommer hålla...
Man kan dö av brustet hjärta på mer än ett sätt, om skadan är stor nog kan sorgen dränka själen och då dör även ens fysiska jag. Själen får på det sättet tid och rum att "hämta andan". Om hjärtat brister men själen överlever får man stanna i sitt fysiska jag, men en själ i en kropp utan ett hjärta blir en olycklig själ. De blir ett liv utan kärlek och den enda känsla man kan känna är efterskalven som river genom bröstet på platsen där hjärtat en gång satt...

De är själen, hjärtat och kroppen som är våra tre viktigaste delar... Allt behöver sitt för att vi ska fungera som lyckliga välmående varelser på denna snurrande klump vi kallar hemplanet!

Hjärtat slår än men de blöder så de är svårt att få luft, inte en tår trillar ner från min kind för mitt fysiska jag är trött på resten av mig så mina käkar förblir sammanbitna.
Ett litet utbrott vore inte för mycket begärt av mig själv men inte ens jag gör mig till viljes... Snacka om att de suger när inte ens en själv lyssnar på vad man säger!

Mörkret är fullständigt utanför fönstret och insikten att ljuset i andra änden blir allt svårare att se skrämmer mig... Jag vägrar låta dig vara en anledning till att jag går tillbaka i tiden till platsen där inget ljus fans, där min själ nästan drunknade och inte ens jag trodde att sprickorna skulle gå att lappa över...
All mödosam tid jag har lagt ner på att bygga upp de jag har nu tänker jag inte låta vara ogjord. Trots detta kvarstår faktum att mitt hjärta precis sprack och min själ är fläckig av dess blod!

Vilken helg!!! Vill göra den om igen!
Har kunnat släppa de mesta i mitt liv och faktiskt kunnat vara fullt närvarande!
Mönsterås är inget dumt ställe att spendera en helg i! Träffat sköna människor och skrattat mer än länge!

Spenderade mycket tid med min skorpa och hennes skorpa och slusk...
Är så jävla kär i hennes mage och har spenderat massa tid med att sitta med händerna på hennes mage och förundrats över sparkarna jag kännt! Känslan är helt magisk och går inte att jämföra med något annat...
Och så fin hon är! Förstår vad andra menar med att en gravid kvinna lyser för de är precis vad hon gör! Och lugnet som ligger över dom båda, fin familj är dom och kärleken är så verklig att man nästan kan ta på den...
Har fått en grundlig genomgång av framstegen i projektet "från-torp-till-villa" och shit va bra de blir! Hoppas tidsplanen håller så övervåningen är bebolig i början av feb!

Soffhäng och samtal framför tven har fått mig att le :)
Skön människa med karisma som lyser upp ett rum... Finns inget bättre sätt att förklara de på... Trevande samtal men en självsäkerhet som måste beundras... Sms blir de absolut fler av och vad framtiden bjuder på får den som lever se...

Nu har jag iaf haft min sovmorgon och känner mig hyfsat pigg efter helgens äventyr... Kaffe och ett knäckebröd innan en promenad med Lady lovly locks... Och sen käk hemma hos min sköna böna i sällskap med fler sköna :) Livet är bra idag helt enkelt :)

Sitter i taxin på väg mot hemmet... Ännu en arbetsdag är till enda och tvättstugan väntar när jag kommer hem... Men framåt kvällen är de jag som beger mig tillbaka norr ut för att avnjuta helgen i trevligt sällskap... Ikväll står tacos på menyn hemma hos Emma och Miro :) ska bli helt sjukt kul att äntligen få träffa henne igen och själv få se magen!
Känns lite mupp att sitta och åka åt fel håll när jag vet hur snabbt jag annars hade kunnat vara framme... Men nu när jag ska hem måste jag ju göra lite nytta och tvätta och diska så är allt sånt tråkigt äntligen klart och jag kan med gott samvete slappa heeeela helgen...

Fick brev igår, från min läkare. Nu är de tillbaka in för nya prover och så småningom en ny röntgen. Kan ju inte säga att jag längtar men hoppas att de iaf ska resultera i att allt kommer bli bättre. Dock vet jag inte vad dom skulle kunna göra åt verken ryggen eller benet. Hoppas att jag snart får min tid till rehab så jag kan börja min träning...

Nu är de flera andra som skriker efter min uppmärksamhet så får väl dra mig tillbaka till verkligheten. Älskar faktiskt mitt jobb :)

Idag är jag på riktigt retas humör... Finns bara jävelskap i mitt huvud... Fördjupar mig i konversationer jag inte borde ha och ler åt alla möjligheter livet ger en :)
Finns så mycket jag vill göra och ställen att vara på... Dom senast händelserna är kanske inte glömda men dom bleknar allt mer och jag känner inget för dom längre...
Gillar att vara hög på livet och njuta av de kikar som erbjuds genom spänning och annat trevligt.
Har riktig lust att jävlas med hela världen så blir nog ett och annat roligt mejl under eftermiddagen :)
Imorgon efter jobbet beger jag mig norr ut och spenderar en helg på borta plan, sova kan jag göra när jag blir gammal hehe!!

Är de så att tankarna och känslorna mörknar i takt med dagsljuset? Ser man allt svart om natten? Om de är en grå dag är allt tankar gråa då?
Jag hoppas verkligen att jag inte är så lättpåverkad så att jag låter sånna saker styra mitt humör...
Jag vet att saker kan se bättre ut morgonen efter men beror inte de på att man inte är lika trött och att hjärnan hunnit bearbeta vad de nu är man grubblar på?
Kanske man låter de mörka tankarna flöda mer fritt dom sena timmarna då man vet att man får ha dom ifred? Så tror jag de är.. Vet att mina känslor är de samma trots den ljusa timmen men får inte ha dom ifred så väljer att trycka ner dom så länge de finns annat som pockar på min uppmärksamhet.

Eftersom de är en väldigt grå dag ute tänker jag ha ett soligt sinne!!

Hur pissit de än känns fortsätter livet... En dag i taget.
Du ska vara glad att min LG vägrade lägga upp mitt förra inlägg... Har inte sagt att jag är snäll och de visade jag verkligen där... Tro inte att jag sitter och gråter för de gör jag inte... Njuter lite av varje dag som går för de är en dag mer bort från dig... Är inte ledsen, jag är förbannad! Förbannad för att du hade mage att behandla mig som en påse soppor och förbannad över att jag inte såg innan vilken sort människa du va!
De irriterar mig att du fortfarande rör upp sånna känslor i mig men tro mig snart är även dom borta...
Tycker synd om den tredje parten i detta och hoppas att du skaffar dig en ryggrad och står upp för vad du gjort och antagligen gör...
Måste säga att jag i början va lite förvånad över hur lätt du övergav mig men förstår nu att allt va ett spel från fin sida. Men måste oxå säga tack, tack för att du gjorde precis de jag förväntade mig och tack för att du inte på något sätt ändrade på mitt sätt att se på andra människor!!!

Nej jag är inte ledsen, nej jag sörjer inte, nej jag ligger inte vaken och tänker på dig, nej du gjorde inte något större avtryck i mitt liv! Mitt liv är fortfarande mitt och jag leker de till fullo!!!