Jobbigt ibland
Så denna skrev jag år 2002 till en gala för väldens barn.
Jag blev ombedd att skriva om hur det ibland kunde kännas att växa upp.
Jag blev ombedd att skriva om hur det ibland kunde kännas att växa upp.
Skoskav
Jag vill så gärna hålla kvar, vid de som var, stanna i tryggheten, inte bli stor, inte bli vuxen.
Allt var ju så mycket lättare, när man var liten.
Man var sig själv, och tänkte inte mer på det.
Nu måste man följa trender, säga dom rätta sakerna, ta ansvar.
Inte bara för sig själv, utan också för andra.
Ingenting är som förut.
Dom säger att jag får lära mig, leva med det.
Jag är bara så rädd, att de ska gå fel, att jag inte klarar att fylla, skorna som ställts framför mig.
Inte kunna leva upp, till deras förväntningar.
Jag vill tillbaka till den tiden, tiden då skorna var små, då fötterna förde mig, utan skoskav.

Kommentarer
Trackback