Words Is Just Words

Jag är sjukt glad... fick ett infall igår och piercade mig i näsan... ÄLSKAR den sjukt mycket...

Finns bara en sak som snurrar runt runt runt i mitt huvud... känner mig nästan lite besatt... varför är de så att när man bestämmt sig för att  göra en sak hoppar de upp och biter en i röven?
Jag vet inte hur jag ska förklara de med va fan... skulle ju inte, skulle vänta tills allt var avklarat och de va lättare med allt men men..
hur ska jag göra nu då? ska jag våga satsa än en gång? fy vill inte bi trampad på igen... pallar inte de..

De ögonen kunde jag lätt drunkna i om och om igen...

Nu har jag bestämt mig... helt och hållet och de blir inga fler ändringar...

Jag ska göra de!

De har tagit mig 6månader att komma hit men nu finns inga tvivel kvar... detta betyder att jag har tre veckor på mig att bevisa att jag klarar detta.
de kommer bli så jobbigt men de får de vara värt... nu satsar jag till tusen och tänker inte misslyckas. allt annat får vackert vänta.


Fan asså tanken skrämer mig men jag tänker inte låta de stoppa  mig längre.. detta är för mig  och bara mig...

---

Jag har varit och investerat lite av mina pengar på elgiganten haha

lat som jag är har jag köppt en diskmaskin... får den den 28e....



kostade typ 2500


Köpte mig äntligen en mp3 med =P

ne nu ska jag till tvättstugan och sen till Ette...

Äntligen är jag färdig med kursen... fick in allt till slut... nu är de bara betygsamtalet kvar.... hoppas jag klara mig...

och äntligen är de sista helgen på jobbet... jag älskar mitt jobb... men de är svårt att jobba på en arbetsplats där alla känner alla och alla måste snacka... och så är jag trött på att jobba varje helg... jag har ju inte hunnit göra något alls denna sommar... men de ska jag råda bot på nu...

får se om jag kan genomföra alla mina planer men de hoppas jag...

ska bli kul och se med om chefen hunnit skriva ett referensbrev än och så är jag nyfiken på vad hon kommer skriva...
nu är de nog dax jag packar ihop mina saker och dra till jobbet... :)

Fattar inte hur vissa männsikor orkar hålla på som dom gör... de är nästan läskigt...
jag skulle aldrig kunna svika någon så och sen förvänta mig att allt ska va som om ingenting..

dom får säga vad dom vill nu för jag orkar inte bry mig iaf... varför skulle jag?

hmmffp nej vet du va någon måtta får det faktist varra på de roliga ibland.. men har ju som så många andra gånger fått de bekräftat att man kan inte lita på en enda jävel..

och för att inte tala om puckot nr ett... höra av sig efter flera månader för att sen bortförklara sig.. som om jag inte visst allt hallå? fattar inte varför han ringde.. han borde kollat med drottningen innan han lyfte luren.. men men de är ju inte precis som om vi någonsin varit specielt bra kompisar så skiter i vad han gör men mig behöver han inte ringa fler gånger iaf de är ett som är säkert..


och sen de andra shit asså vadå gått under jorden men men palar inte bry mig om de just nu men ska ju inte tro att jag kommer finnas här sen... bron är rasad


"littel do dej know" ^^ löövvv phu

De är då alla troll kommer smygande och spöken svävande... men va gör de mig.. jag är ju hemma...
lyssnar på musik från mtv... hoppas de inte stör grannarna.. men de ska ju snar upp och jobba så jag får sova i lugn och ro haha..

de där med jobbet... konstig eller kanske inte hur de kunde ändra sig till en klump i magen... för de förlåter jag dig aldrig!

När jag har gått färdig mina timmar ska jag sätta mig in i kursen jag ska läsa och sen blir det en egen liten semester för mig och bara mig... och självklart ska jag åka ner och diskutera ett nytt konstverk.. kosta vad de kosta vill...

Av allt jag sagt och allt som jag skrivit genom mina år vad är de egentligen som någon tagit till sig?
Varför förtsätta denna verbala komunikation när ingen någonsin säger vad de menar.
hur svårt kan de va att stå på dig och lägga korten på bordet? jag har helt tappat förtroendet för alla dessa ord som ska blida meningar. En mening borde ha just de, mening. De är helt sjukt vad folk slänger ur sig för skit bara för att de ska låta bra.
Vi har slutat förmedla oss med meningar och slänger nu mera bara ur oss ord för att de ska låta bra. Tanken bakom orden är borta och de flesta handlingar går utt på egen vining... personligen kan jag inte säga att jag tycker de är konstigt att allt fler i detta sjuka samhälle mår dåligt...
För varje hata man får höra hjälper det knappt med hunda älska... 
Vi slänger runt och vrider på orden så pass att de inte längre har mening och därför fortsätter denna missbruk av dem.
Kalla mig vad du vill men i denna värld av verbala misshandlar på människor själar förstår jag inte hur någon kan trivas.

Hur många gånger har jag inte blint gått in i både de ena och de andra för jag har så viljat att orden ska vara sanna.. Varje gång säger jag mig själv att jag ska sluta tro men någonstans i mig finns ett hopp som vägrar dö... för om nu folk säger att de jag så inerligt söker finns där ute, något som jag misstror, varför är jag så oförmögen att hitta de?
Kanske de rent av är så att alla är så desperata för att finna att de tror att de gjort de... som matar sig själva med ord de vill sak ha mening så de helt enkelt säger till andra dessa ord utan mening för att inge att de minsan har lyckats.

Är de då fel av mig? borde jag nöja mig? om jag gjorde de skulle jag aldrig kunna leva med mig själv.