Hemul..
Asså folk springer ut och in i mitt liv så jag hinner inte med.. va fan lixom.. men skoj är de för de mesta...
Fick iaf en kväll med Ette innan hon försvann vidare ut i oändligheten.. hoppas man får se henne snart... min underbara fika kompis har jag iaf.. och de är jag mycket glad för.. finns mycket som måste diskuterass och de är något hon är en fena på.. .
Har haft Min fru här en vecka.. har varit helt underbart kul... måste träffa henne snart igen ju
vi va ute och hittade på massa roligt... barnet fick rida på julia vilket uppskattades högt..
Annars då med allt? jo... ligger efter i skolan men men... har en gangande kännsla men vet inte vad de är än..
De bruna ögonen får det att pirra i magen...
nej nu ska jag plugga en runda... ;D
Igen
Som vanligt när allt börjar bli bra skiter de sig och så va man tillbaka på botten igen... Trevligt!!!
Novell
Sista dagen
Föraktar, förlåter, gråter
Charader bakom ett draperi
En stum stämma som lockar ett dövt öra till skratt
Den blindes blick på min nakna själ som sakta vitrar bort
En skugga i totalt mörker tröstar mig i dess famn
Amanda la ifrån sig pennan och lutade sig tillbaka i stolen. De kändes som att hennes huvud var helt tomt nu. Hon satt kvar i samma ställning och bara njöt av att vara en stund. Sakta men säkert kom tankarna smygande tillbaka. För att döva känslorna en stund till ställde hon sig i en varm dusch och koncentrerade sig på att endast känna vattnet som rann längs hennes rygg. De skulle bli en lång ensam kväll som vanligt och tankarna skulle snart virvla lika snabbt som innan och göra de svårt att sova. De här var något Amanda visste allt för väl. När hon tagit på sig nya kläder gick hon ut på balkongen och rökte.
Kvällen segade sig förbi med dålig humor på teven och många ogjorda läxor. När de äntligen blev dags att gå och lägga sig kom alla krypningar i kroppen tillbaka. Hon la sig i sängen och öppnade sin bok. En timme två timmar flöt förbi men sova kunde hon inte. Hon gick upp ur sängen och satte på vattenkokaren och gjorde en kopp te. Hon tände ett par ljus och kröp ihop i den stora fåtöljen med sitt anteckningsblock i knäet. Hon började sakta skriva ner sina tankar men snart gick pennan av sig självt.
Att leva utan att vara, att se utan att bli sed.
Att älska utan att älskas, att be utan att bli bed.
Att leva i en bubbla där ingen tar sig in.
Att gå genom livet i en dimma är värkligheten min.
Hon tände en till cigg men nu satt hon kvar i fåtöljen. Hon såg ut genom fönstret på månen som var ovanligt stor. När hon rökt färdigt började hon skriva igen.
Dom ögonen.
Dom som i hemlighet tittar djupt i mina, ser och förstår.
Dom underbart vackra och djupa ögonen som inte ser mig när andra ser.
Låt mig se och förstå som du gör när de är vi.
Dom mjuka, lena läpparna som smeker min hud och berusar mitt sinne.
Orden dom viskar på nätterna och kyssarna dom ger.
Dom läpparna som är så stela dagtid.
De fantastiska händerna.
De som vet vad de gör och reagerar på alla min kropps signaler.
De underbart förföriska händer som så lent och varsamt smeker mig.
Det är också dom händerna som inte skulle röra vid mig om någon såg.
Tankarna blev jobbigare och jobbigare ju mer klockan blev hon slängde en snabb blick på klockradion vid sängen. De röda siffrorna lyste 01:32. Men hon kunde fortfarande inte sova. Amanda blev plötsligt rastlös, hon gick runt ett tag i lägenheten men tog sedan på sig jackan och skorna och gick ut. Hon började gå runt i kvarteret. Tillslut satte hon sig i en busskur och tände ännu en cigg. Innan hon rökt färdigt stannade det en buss. Hon viste inte varför men hon släckte och rotade fram sitt busskort i fickan. Hon gick och satte sig längst bak och stirrade med tom blick på ingenting. Hennes hjärta värkte i bröstet och hon va helt säker på att de skulle sprängas. Hon förstod inte hur hon skulle överleva de svek hon blivit utsatt för. De kändes som att hon hade ett stort hål i sig som bara växte och växte. Amanda märkte inte ens att bussen svängde ut på motorvägen och staden snart bara va ett avlägset ljus. Hon tog fram den svarta spritpennan som alltid låg i fickan och skrev på sätet framför sig:
Jag vill att du ska inse att det inte finns något att inse.
Jag vill att du ska förstå att jag älskar dig endå.
Det va ingen som reagerade på att hon inte va i skolan morgonen efter. Det tog tre dagar innan anmälan om försvunnen person kom in till polisstationen. Sen dess har ingen sett Amanda.
Fyyy.. hur pallar man
de är typ lite jobbigt när man inte kan släppa tanken på de men helst hade låssats som de aldrig hade hänt..
Trasig helt igenom
Fattar inte varför jag alltid ska sitta och tänka igenom allt femtusen gånger och sen börja om igen
hur patetisk får man va som skriver 8 mess utan att skicka ett enda..
hur kunde jag låte hoppet växa så stort och allt gå så långt?
Ont gör de när man blir trasig helt...
Fatar inte hur jag kan skapa mig en sån värld om och om igen... jag borde ju ha lärt mig!
men men tydligen blir man inte för gammal för att göra samma sak om och om igen.. fattar om ingen orkar lyssna längre!
Är iaf hemma igen efter en vecka på nalleön... har varit jätte mycigt och jätte skoj.. komemr sakna dem...
