Words Is Just Words

Sitter i en lägenhet i Karlskrona och känner att jo de är rätt bra nu.. Fötterna känns knappt längre med undantag för vänster stortå som gör riktigt Jävla ont... :) men är helt nöjd med min dag samtidigt som jag är livrädd för hur Fään de kommer lukta när skorna åker av efter 18timmar... Men tänker Fan inte ta av mig dom inne iaf... Plutten har vänligt nog fixat träningspass så nu behöver jag inte ha dåligt samvete på minst en månad... :) Fan vilka bra vänner man har... Hur som orkar jag inte skriva mer just nu för imorgon väntar arbetsdag nummer två och de är en bit hem... Tur man har någon som kör åt en :)

Hur fan kommer man på idén att åka till Eslöv? Jo Om man heter Huluulala och har en morbror i Eslöv och inget att göra en torsdag så sätter man sig i bilen med två sköna pöjkar och oker de 25milen... bara för att!
Impulsgrejer är helt klart de bästa man kan göra och särskillt när man är ett puckat gäng som vi för fi fään va vi är bäst bäst!

Kimkim som vet hur vi är tar ju med sig sin kompis PA som vi inte träffat innan och vi hinner nog inte utanför kommunen innan vi hejdlöst skrattar och nästan kör av vägen...
När vi närmar oss karlskrona kommer vi på att vi måste ha Kaffekaffe och den ständiga frasen lite mat på dehär får oss att stanna på 7eleven och tokhandla :)

När vi lämnat denna stad bakom oss börjar galenskapen på riktigt för kimkim kommer på att han är rapp som fään i truten och börjar ringa runt till folk och fråga om dom vill köpa staket... eller om han kan få byta till sig saker dom har... de han har att erbjuda är sin mamma sin mormor och kameler... Vi skrattade så vi trode vi skulle avlida men tydligen va de inte alla som uppskattade att bli uppringda av Mohammed Alladidd Aboo och till dessa vill jag bara säga en sak! SLUTA LIPA de va ett skämt och ett fantastiskt roligt sådant... :)

Massa timmar senare, kramp i magarna av skratt och en osäkerhet om vi verkligen är på rätt väg eller inte entrar vi Eslöv... Vi åker raktfram i rondelen inte rakt över och när vi ska in i nästa rondell för att svänga åt vilket jävla håll de nu va så är vägjävlen avstängd!!!! Vilken himlatur att PA tycks ha en inbyggd GPS och lotsar oss genom staden som ingen av oss har varit i innan så vi hamnar precis rätt på en gång!!! Fäääntastiskt måste jag säga...

Hur som så har vi riktigt roligt och kvällen blir Absolut lyckad...

Bilresan hem va ungeför lika galen och jag stupade i sängen runt 4 på morgonen :D

Nu är de dax att fixa de sista så att Jag kan börja flytta alla saker imorgon !!! sen är jag torsåsbo igen :D

Har idag varit inne i stan och handlat kläder för första gången sen min operation...
Med skräck blandad fasination entrade jag cubus för första gången i mitt liv! Va helt inställd på att inget i affären skulle passa mig för så har de alltid varit plus att jag är inte helt säker på att den affären har den typ av kläder jag finner aktraktiva... Mycket skeptisk ser jag att de nu är rea på de mesta i affären då man tydligen ska börja köpa höstkläder nu... (har aldrig fattat de där med att ha olika kläder vid olika årstider, de är la bara att ta på en tröja extra när de är kallt?)
Till min extrema förvåning passar kläderna jag fått med mig in i provrummet!!! och när jag nu helt plötsligt kan välja kläder efter vilka jag gillar och inte efter vilka som finns i min storlek blev de en hel del köpt! Känns helt sjukt att jag kan gå runt i hela affären och kolla och inte måste smyga över till hörnan där dom gömt de större storlekarna....
Min fråga är ju bara nu... Hur fan ska man orka kolla igenom så mycket kläder? här är man van vid att ett mycket begränsat utbud där mer än hälften är tänkt att locka damer över 60!
Tack vare att de nu va rea i varenda affär fick jag ihop en hel del kläder (alla i mjuka material så dom ska passa ett tag) för inte mycket pengar alls.... På cubus köpte jag alla kläder för 50kr styck... inte illa pinkat!
Efter att ha gått runt ett tag har jag helt insett att glitter och glamour aldrig kommer bli något för mig! Jag håller mig till min sköna avslappnade stil med ett och annat "fräsigt" plagg...

Har jag nu då fått sug att att handla mer? Svaret är nej! en så länge ser jag det som helt meningslöst att handla på mig massa kläder eftersom jag inte vet var detta kommer sluta... plus att fet eller inte så tycker jag inte de är särskillt roande att leta kläder.... och så är jag ganska snål med och tycker att i princip allt är för dyrt!

Nu väntar ett skönt avslut på dagen med vin i gott sällskap!!

... hur du nu tycks plåga hela mig till att inte kunna koppla av... är ständigt beroende at nya erfarenheter och upplevelser... aldrig nog... aldrig för länge på samma plats.... aldrig samma... betyder de att OM jag någonsin faller kommer jag falla stenhårt? eller är det de jag gjort? kommer de isf hända igen? De jobbigaste att hantera är hur hela jag vill vara färdig men inte en centimeter av mig orkar bry sig eller börja... kontigt? ja vad vet jag... jag är bara ännu en rastlös själ i detta hav av otåliga, tillfredställda, giriga själar... min plats i de hela? jag hoppas på något riktigt stort! inget tvinga fram eller skapa... de kommer när tiden är inne... och fram till dess kommer jag sitta här när min själ snurrar sig runt och vrider sig för att få en glimt av vad som finns bakom nästa krök... ja jag har valt att gå den slingrigaste stigen jag kunde hitta för hos en rak finns det inget tilltalande! någonstan mitt bland allt detta där inget är säkert slås jag av att jag faktiskt älskar mitt liv!!! varje otålig sekund är värdefull och jag tänker fortsätta njuta av varenda en av dom!

God natt!

Håller än en gång på att packa ner mitt liv i kartonger... De är en tragisk syn haha fan vad saker man samlar på sig... de är helt sjuuukt... men då jag nu ska flytta in i en etta har jag bestämmt mig för att vara stenhård med att slänga saker jag faktiskt inte använder...
Men samtidigt i allt detta kaos av grejer går jag runt och ler.... en ny start... (igen) en lägenhet som jag har på kän kommer passa mig väldigt väldigt bra....
Ska bli så skönt att bo så jaag utan svårigheter kan cykla till affären och samtidigt bor jag inte mitt i allt :)

De kommer bli ett par lådor som ska direkt ner i förådet för kommer inte få plats med allt som jag vill ha kvar... Har även börjat tvätta up handukar, sängkläder och dukar och sånt så jag ska kunna packa ihop de :) Fan va bra de här blir :) och för en gångs skull har jag faktiskt riktiga lådor att packa i och de blir helt ordetligt gjort och inte femmiljoner ica påsar :P
Nej nu ska jag sluta tjata om de för så jävla kul kan de inte vara att läsa om :)

---

Har ju hittat sidan www.hjärnkoll.se !!!
Tycker de är en bra sida och den får mig att vilja engagera mig mer... så har bestämt mig för att berätta lite av min egna historia!

December 2009 två dagar innan julafton känner jag hur min värld rasar.... trycket av allt är så stort att jag är helt övertygad om att jag inte kommer överleva utan jag kommer kvävas! Jag hade min första riktigt stora panikångest-atack!
Jag fick först åka upp till vårdcentralen som skickade mig vidare till psykakuten....

så vad minns jag av dom första dagarna veckorna? NADA!!! blev snabbt insatt på starka med då jag bedömdes ha ganska hög suisidal tendenser men vägrade bli inlaggd... vet att jag fick lämna ifrån mig alla mediciner jag hadde hemma och fick inte vara hemma själv långa stunder och hade ständig kontakt med mamma... vet att mellan jul och nyår mådde jag så dåligt att jag fick flytta in till mamma under en period... de första veckorna sov jag i hennes säng med henne för jag vågade inte vara själv... på grund av tabletterna fick jag hausinationer och blev smått paranoid, men de jobbigaste var att jag var rädd för mig själv och vad jag skulle få för mig att göra om jag hade varit ensam... men ja sen blev de bättre.... jag flyttade ner till gästrummet och började vara själv på dagarna..
Efter ett tag flyttade jag hem och började sakta orka ta tag i saker och smått umgås med folk igen..
Ca tre månader efter min diagnos gick jag över från samtal med min läkare på psyk till KBT samtal med psykologen jag kallar JS!
KBT = Kognetiv beteende terapi går ut på att jobba med dig själv och allt man tycker är skitjobbigt... man får verktyg för hur man ska tänka och hur man ska ta sig igeonom olika uppgifter som med tiden trappas upp i vad mansjälv tycker är obehegliga saker.
Min absolut första uppgift va att slänga en bit papper på parkeringen :P de kanske låter löjligt men de va stort för mig när jag väl gjort de...
Av förstårliga skäl (hoppas jag) kommer jag inte delamed mig av allt då allt detta är väldigt privat!
Men idag mår jag bättre än vad jag nåonsin kan minnas att jag gjort och min ångest är nästan helt borta.... Jag avslutade i veckan min KBT behandling och ja jag är en helt annan människa men har kvar samma värderingar och hela min personlighet... är mer helt enkelt!
Jag vet i dagens läge att tankar är just tankar! dom kan inta skada mig men dom kan vara riktigt jobbiga... jag vet hur jag ska hantera när jag börjar få ånget och jag kan leva med saker jag aldrig trode jag skulle kunna hantera :)
Jo jag äter mediciner och de kommer jag antagligen få göra länge men de gör mig inget alls...

Så nu vet ni ännu mer om mig :) så nu säger jag godnatt!

Har funderat och funderat.... och faktiskt kommit fram till att jag är redo för att stå helt på egna ben nu.... HAr alltså mitt sista besök hos JS imorgon... och de är verkligen dubbla kännslor... skräckblandad förtjusning och så känns de tråkigt att jag antagligen inte kommer träffa honom fler gånger...

Räddslan att åter trilla neri hålet är inte borta men inte alls lika stor längre... känns som att jag har fått de verktyg jag behöver för att gå vidare med mitt liv och känner mig stark nog att kunna resa mig om jag skulle falla... HAr lärt mig att ta ett steg tillbaka och se med lite perspektiv på saker jag går igenom och njuta av dom bra stunderna... Ler oftare för jag har lärt mig att se de små underbara detaljerna i livet och tillåter mig att vältra mig i dom :) folk frågar ofta vad jag ler för och svaret är alltid; för livet är underbart....
Händer ju massa skit hela tiden men har bestämt mig för att inte gräva ner mig bakom dom utan låta dom ta minimal plats!

Livet är underbart! Ett äventyr som inte tar slut innan su ligger där livlös! och eftersom vi alla vet att den stunden ska komma behöver vi ju knappast vänta på den... de händer när de händer och de är bara att njuta maximalt tills de är dax :)