Words Is Just Words

Mina känslor åker verkligen berg och dalbana för tillfället... ena sekunden är att så bra de kan bli och nästa är allt bara skit...
Tur jag ska till PP på måndag så de kanske går att fixa för jag orkar verkligen inte ha de såhär...
Dom är tillbaka! har försökt typ allt, Musik på högsta volym och tab, och att hålla mig sysselsat men inte fan hjälper de... känns som att dom blir imuna mot allt och de skrämer skiten ur mig på allvar. Fan ska jag verkligen behöva ha dom dragandes efter mig hela livet?
Hoppas verkligen jag får en tid snart!
Jag vet att de inte kommer lösa sig om jag bara sticker ifrån de för de hinner fan alltid ifatt en men känns som att jag snart inte har något val längre...
anstrånger mig för att trycka de längs bak men dom är starkare än någonsin... trode fan jag skulle slippa de här nu.
önskar jag kunde krypa ner under täcket och sen få ligga där tills allt va bra... jag vet att jag inte får jaga upp mig såhär och jag vet att jag inte får stressa men om jag inte gör de frivilligt då? jag vet att man inte är maktlös över sitt eget liv men ibland känns de fan så..

min stösta rädsla just nu är att PP inte låter mig fortsätta, att jag blir kvar där men jag vägrar. en time out är va jag behöver och miljö byte.

Måste ta mig i kragen och få in de två sista uppgifterna men de skrämmer mig för sen har jag de på papper och alla kommer börja förvänta sig saker.

Grilla imorgon men underbara familjen från stan... de är iaf något... får fokusera på de!!

In i Dimman och håll för öronen!!