Mitt liv i lådor och hjärnkoll
Håller än en gång på att packa ner mitt liv i kartonger... De är en tragisk syn haha fan vad saker man samlar på sig... de är helt sjuuukt... men då jag nu ska flytta in i en etta har jag bestämmt mig för att vara stenhård med att slänga saker jag faktiskt inte använder...
Men samtidigt i allt detta kaos av grejer går jag runt och ler.... en ny start... (igen) en lägenhet som jag har på kän kommer passa mig väldigt väldigt bra....
Ska bli så skönt att bo så jaag utan svårigheter kan cykla till affären och samtidigt bor jag inte mitt i allt :)
De kommer bli ett par lådor som ska direkt ner i förådet för kommer inte få plats med allt som jag vill ha kvar... Har även börjat tvätta up handukar, sängkläder och dukar och sånt så jag ska kunna packa ihop de :) Fan va bra de här blir :) och för en gångs skull har jag faktiskt riktiga lådor att packa i och de blir helt ordetligt gjort och inte femmiljoner ica påsar :P
Nej nu ska jag sluta tjata om de för så jävla kul kan de inte vara att läsa om :)
Har ju hittat sidan www.hjärnkoll.se !!!
Tycker de är en bra sida och den får mig att vilja engagera mig mer... så har bestämt mig för att berätta lite av min egna historia!
December 2009 två dagar innan julafton känner jag hur min värld rasar.... trycket av allt är så stort att jag är helt övertygad om att jag inte kommer överleva utan jag kommer kvävas! Jag hade min första riktigt stora panikångest-atack!
Jag fick först åka upp till vårdcentralen som skickade mig vidare till psykakuten....
så vad minns jag av dom första dagarna veckorna? NADA!!! blev snabbt insatt på starka med då jag bedömdes ha ganska hög suisidal tendenser men vägrade bli inlaggd... vet att jag fick lämna ifrån mig alla mediciner jag hadde hemma och fick inte vara hemma själv långa stunder och hade ständig kontakt med mamma... vet att mellan jul och nyår mådde jag så dåligt att jag fick flytta in till mamma under en period... de första veckorna sov jag i hennes säng med henne för jag vågade inte vara själv... på grund av tabletterna fick jag hausinationer och blev smått paranoid, men de jobbigaste var att jag var rädd för mig själv och vad jag skulle få för mig att göra om jag hade varit ensam... men ja sen blev de bättre.... jag flyttade ner till gästrummet och började vara själv på dagarna..
Efter ett tag flyttade jag hem och började sakta orka ta tag i saker och smått umgås med folk igen..
Ca tre månader efter min diagnos gick jag över från samtal med min läkare på psyk till KBT samtal med psykologen jag kallar JS!
KBT = Kognetiv beteende terapi går ut på att jobba med dig själv och allt man tycker är skitjobbigt... man får verktyg för hur man ska tänka och hur man ska ta sig igeonom olika uppgifter som med tiden trappas upp i vad mansjälv tycker är obehegliga saker.
Min absolut första uppgift va att slänga en bit papper på parkeringen :P de kanske låter löjligt men de va stort för mig när jag väl gjort de...
Av förstårliga skäl (hoppas jag) kommer jag inte delamed mig av allt då allt detta är väldigt privat!
Men idag mår jag bättre än vad jag nåonsin kan minnas att jag gjort och min ångest är nästan helt borta.... Jag avslutade i veckan min KBT behandling och ja jag är en helt annan människa men har kvar samma värderingar och hela min personlighet... är mer helt enkelt!
Jag vet i dagens läge att tankar är just tankar! dom kan inta skada mig men dom kan vara riktigt jobbiga... jag vet hur jag ska hantera när jag börjar få ånget och jag kan leva med saker jag aldrig trode jag skulle kunna hantera :)
Jo jag äter mediciner och de kommer jag antagligen få göra länge men de gör mig inget alls...
Så nu vet ni ännu mer om mig :) så nu säger jag godnatt!
Men samtidigt i allt detta kaos av grejer går jag runt och ler.... en ny start... (igen) en lägenhet som jag har på kän kommer passa mig väldigt väldigt bra....
Ska bli så skönt att bo så jaag utan svårigheter kan cykla till affären och samtidigt bor jag inte mitt i allt :)
De kommer bli ett par lådor som ska direkt ner i förådet för kommer inte få plats med allt som jag vill ha kvar... Har även börjat tvätta up handukar, sängkläder och dukar och sånt så jag ska kunna packa ihop de :) Fan va bra de här blir :) och för en gångs skull har jag faktiskt riktiga lådor att packa i och de blir helt ordetligt gjort och inte femmiljoner ica påsar :P
Nej nu ska jag sluta tjata om de för så jävla kul kan de inte vara att läsa om :)
Har ju hittat sidan www.hjärnkoll.se !!!
Tycker de är en bra sida och den får mig att vilja engagera mig mer... så har bestämt mig för att berätta lite av min egna historia!
December 2009 två dagar innan julafton känner jag hur min värld rasar.... trycket av allt är så stort att jag är helt övertygad om att jag inte kommer överleva utan jag kommer kvävas! Jag hade min första riktigt stora panikångest-atack!
Jag fick först åka upp till vårdcentralen som skickade mig vidare till psykakuten....
så vad minns jag av dom första dagarna veckorna? NADA!!! blev snabbt insatt på starka med då jag bedömdes ha ganska hög suisidal tendenser men vägrade bli inlaggd... vet att jag fick lämna ifrån mig alla mediciner jag hadde hemma och fick inte vara hemma själv långa stunder och hade ständig kontakt med mamma... vet att mellan jul och nyår mådde jag så dåligt att jag fick flytta in till mamma under en period... de första veckorna sov jag i hennes säng med henne för jag vågade inte vara själv... på grund av tabletterna fick jag hausinationer och blev smått paranoid, men de jobbigaste var att jag var rädd för mig själv och vad jag skulle få för mig att göra om jag hade varit ensam... men ja sen blev de bättre.... jag flyttade ner till gästrummet och började vara själv på dagarna..
Efter ett tag flyttade jag hem och började sakta orka ta tag i saker och smått umgås med folk igen..
Ca tre månader efter min diagnos gick jag över från samtal med min läkare på psyk till KBT samtal med psykologen jag kallar JS!
KBT = Kognetiv beteende terapi går ut på att jobba med dig själv och allt man tycker är skitjobbigt... man får verktyg för hur man ska tänka och hur man ska ta sig igeonom olika uppgifter som med tiden trappas upp i vad mansjälv tycker är obehegliga saker.
Min absolut första uppgift va att slänga en bit papper på parkeringen :P de kanske låter löjligt men de va stort för mig när jag väl gjort de...
Av förstårliga skäl (hoppas jag) kommer jag inte delamed mig av allt då allt detta är väldigt privat!
Men idag mår jag bättre än vad jag nåonsin kan minnas att jag gjort och min ångest är nästan helt borta.... Jag avslutade i veckan min KBT behandling och ja jag är en helt annan människa men har kvar samma värderingar och hela min personlighet... är mer helt enkelt!
Jag vet i dagens läge att tankar är just tankar! dom kan inta skada mig men dom kan vara riktigt jobbiga... jag vet hur jag ska hantera när jag börjar få ånget och jag kan leva med saker jag aldrig trode jag skulle kunna hantera :)
Jo jag äter mediciner och de kommer jag antagligen få göra länge men de gör mig inget alls...
Så nu vet ni ännu mer om mig :) så nu säger jag godnatt!
Kommentarer
Trackback
