Jag fick låna en ängel
Känslorna jag har i mig går inte att sätta ord på...
Min älskade ängel har idag gått vidare till ett ställe dit jag inte kan följa...
Har haft henne hos mig i 18 år och hon har alltid varit en självklar del i mitt liv och hon har lyssnat, tröstat och aldrig dömt... Känns så konstigt att hon aldrig kommer möta mig i dörren igen eller sova på mitt huvud... Saknar henne redan men hennes slut va ett fint ett... Hon somnade snabbare än jag trott utan ett tecken på rädsla eller att kämpa emot... Hon va så trött och de bästa för henne va att få somna in i den sömn man aldrig vaknar från...
Skiter i vad folk säger eller om dom tycker jag är löjlig... Hon va min i 18 år och jag får sakna henne hur mycket jag vill... Kan ju inte ens minnas mitt liv före henne för hon har alltid varit där...
Känner ett lugn och vet att hon har de bättre nu...
